Sidensvansen är troligtvis den fågel som betyder mest för spridningen av mistel i Sverige. Den är insektsätare under häckningssäsongen, men livnär sig mest på bär och frukt under vintern.
De vackra sidensvansarna kommer i stora flockar och annonserar sin närvaro genom ett stilla kvitter som låter som spröda silverklockor!
Trastar syns också ofta bland mistlarna. Dubbeltrasten äter gärna mistlelbär, som dess engelska namn antyder, Mistle Trush. Den är flyttfågel, men stannar ibland kvar över vintern på platser där det finns mycket mistlar och rikligt med bär. Den är skygg och flyger gärna sin väg när man närmar sig.
Trastar syns också ofta bland mistlarna. Dubbeltrasten äter gärna mistlelbär, som dess engelska namn antyder, Mistle Trush. Den är flyttfågel, men stannar ibland kvar över vintern på platser där det finns mycket mistlar och rikligt med bär. Den är skygg och flyger gärna sin väg när man närmar sig.
En annan trast som ofta ses bland mistelbuskar, är björktrasten (bilden). Liksom sidensvansen äter den frukt och bär, och i vissa källor finns det omnämnt att den ätit även mistelbär, men varken jag själv eller någon jag vet har någonsin sett en björktrast med ett mistelbär i näbben.
Sidensvansarna ser man ofta sitta i trädens toppar. Där sitter de och smälter maten efter att först ha kalasat på både äpplen ...
... och mistelbär.
Som synes är krävorna fulla och putar ut som små ballonger.
Eftersom fåglars omsättning är snabb, kommer snart restprodukterna ut i andra änden...
... och hänger som klistriga remsor på trädens grenar. Klistret kommer från mistlarna, så att mistelkärnorna ska kunna fastna på barken och så småningom rota sig och bilda nya skott.
Från träden där sidensvansarna vilat, hänger ofta mängde med långa remsor, som till och med ibland nästan kan likna julgransdekorationer när solen lyser på dem.
En närmare titt skvallrar om en matsedel på äpple varvar med rönnbär och mistel.
Sidensvansarna ser man ofta sitta i trädens toppar. Där sitter de och smälter maten efter att först ha kalasat på både äpplen ...
... och mistelbär.
Som synes är krävorna fulla och putar ut som små ballonger.
Eftersom fåglars omsättning är snabb, kommer snart restprodukterna ut i andra änden...
... och hänger som klistriga remsor på trädens grenar. Klistret kommer från mistlarna, så att mistelkärnorna ska kunna fastna på barken och så småningom rota sig och bilda nya skott.
Här syns både kärnor och bärskal.
Från träden där sidensvansarna vilat, hänger ofta mängde med långa remsor, som till och med ibland nästan kan likna julgransdekorationer när solen lyser på dem.
En närmare titt skvallrar om en matsedel på äpple varvar med rönnbär och mistel.
Förr i tiden kokade man lim på mistelbären, som man sedan använde för att fånga fåglar. Man strök limmet på särskilda limstänger, eller på grenar, där fåglarna fastnade när de satte sig. Fåglarna blev sedan antingen burfåglar, eller mat, så kallad kramsfågel.
Kramsfågel är ett gammalt namn för ätbara småfåglar, främst trastar men också sidensvansar med flera. De blev till raguer och pastejer.
Linné skrev i sin bok Flora Svecica 1755, att fåglarna träcka till sin egen olycka. Han syftade till att det var fåglarna själva som via sin avföring fulla med frön spred mistlarna.
