Vi återgår till fröna igen, nu när vi klarat av blommor och pollinering.
Fröna klibbar som sagt fast på trädens bark och grenar.
De utvecklar groddar, oftast två, men ibland både tre och sällsynt fyra.
Den som har mosat ett bär mellan fingrarna, vet att fruktköttet är mycket klibbigt. Tillräckligt mycket ”klister” blir kvar i fåglarnas avföring, för att bilda dessa kletiga strängar som hindrar fröna att falla till marken, utan i stället klibba fast vid träden.
Groddarna utvecklas som sagt alltid, även om fröna inte är i kontakt med ett träd.
Men på bark suger den sig fast med sin häftplatta, och sedan ser det inte ut att hända så mycket mera på mycket lång tid...
... men det gör det, fast det tar sin lilla tid. Den skickar ut särskilda rötter som ansluter till trädets ledningsvävnad, där den sedan kan få vatten och närsalter. Först flera år senare har den etablerat sitt rotsystem tillräckligt för att även skicka ut sina första synliga blad.
En tvååring ute i världen, lägg sedan till några år som den etablerat sitt rotsystem.
Som värdträd för våra svenska mistlar duger i stort sett alla träd, utom ek och barrträd. Fast vissa träd är mer omtyckta än andra. Lind står högst i klass, äpple, lönn och hagtorn ligger också bra till, medan björk och al är sällsynta mistelbärare. Olika träd har olika starkt "immunförsvar" mot dessa parasiter, och dödar de gryende rötterna innan de får fäste.
Till och med mistel duger som värdträd åt mistel! Den parasiterar på sig själv, om det är där som fröet hamnar.
Den lilla gröna pricken på äppelträdets stam är en grodd som tagit fäste. Den satt där i ett par år innan den föll av. Och ytterligare något år dröjde det innan de första bladen stack ut. Under tiden tror man att etableringen misslyckats.
Denna nya ettåriga planta (en led, ett år)har slagit rot i en annan mistel. Att den inte tillhör den ursprungliga plantan ser man på att den växer ut från en plats mitt emellan noderna. Så växer aldrig mistel.
En fyraåring - räkna lederna - blommar för första gången. Med etableringstiden är den kanske mellan 7 - 9 år.
När mistelns rotsystem växer inne i värdträdet, svullnar värdträdet upp och får en masurliknande vedstruktur. När detta händer på lind, finns det en skalbagge, en långhorning som heter lindfläckbock, som gärna lägger sina ägg där. Lindfläckbocken är sällsynt, liksom misteln (men den kan leva även i andra träd utan mistel).
Den som vill så sina mistlar själv, kletar fast bär på stammen där man önskar misteln. Gärna äppelträd, som misteln ofta växer bra på. Några saker att tänka på då:
- Kleta gärna fast flera bär samtidigt. Träden har sitt försvarssystem, och mistelfröna har sina angreppsämnen avsedda att slå utförsvarssystemet. Ju fler frön, desto svårare har trädet att stå emot.
- Kleta fast bären på lagom tunna grenar, och gärna på undersida och lite skugga så de inte torkar ut för snabbt.
- Om man är extra noga kan man sätta lite finmaskigt nät över, så de nyfikna blåmesarna inte petar bort fröna i sin jakt efter föda bland grenarna.
- Ha tålamod, plantorna kommer först när du gett upp hoppet. :-D