Balder

Misteln har alltid varit en mytisk växt, omgiven av magi och mystik, och det finns många myter knutna till den. En handlar om asaguden Balder som blev dödad av en mistelpil, och därur kommer seden att kyssas under misteln!

Det hela är som en härligt modern dokusåpa. Balder som var den gode guden, drömde onda drömmar om att han skulle bli dödad. Och Frigga som var hans mamma, blev orolig och reste runt i hela världen och fick löfte av allt och alla att ingen skulle skada Balder. Inte vatten, eld, jord, inget djur och ingen växt. Så nu var Balder osårbar.

Men den elaka guden Loke upptäckte att Frigga hade glömt bort misteln, som växte dold högt uppe i trädens kronor. Så han gjorde en pil med spets av mistel, och lurade den blinde brodern Hader att skjuta prick på Balder, och då dog förstås Balder.

Men historien är inte slut här, utan fortsätter i sann dokusåpa-stil. Alla gudarna var förtvivlande och grät för Balder, de bönade och bad att han skulle bli levande igen. Alla elementen, luft, vatten, eld och jord, kämpade för att få tillbaka honom till livet. Och på tredje dagen – var har jag hört det förut? – återuppstod han.

Det sägs att tårarna Frigga fällde blev till de pärlvita bären, och i sin glädje kysste Frigga alla som passerade under det träd som misteln växte i.

Historien slutar med en tillkännagivelse, att alla som någonsin står under en mistel, aldrig skall skadas, bara bli älskade och kyssta. Misteln blev kärlekens symbol som övervinner döden.